"Dodgeball: A True Underdog Story

Comedy

I Rollerna: Ben Stiller, Vince Vaughn, Christine Taylor
Regi: Rawson Marshall Thurber
3/8-08

Jag hade dåliga vibbar från filmen redan innan jag sett den. ”Ännu en film med en överenergisk Ben Stiller i huvudrollen” tänkte jag, och blev trött redan innan den startat. Men den överraskade mig positivt, vilket troligtvis är på grund av Vince Vaughn. Det var hans skådespeleri som vägde upp Stillers och filmen räddades från att bli ännu en Zoolander. Jag förstår faktiskt inte varför Stiller envisas med att göra filmer där han själv spelar någon helt galen karaktär som man tröttnar på i första filmen. Troligtvis är det för att han inte kan agera, eftersom jag inte kan komma på en enda film jag sett där han faktiskt varit bra (bortsett från kanske Madagascar, och där är bara hans röst med). Filmen var fylld med typiska amerikanska skämt, men, som sagt, på rund av Vaughns jordnära karaktär så vägs det upp på ett väldigt bra sätt. Filmen fick mig till och med vilja börja spela Dodgeball, vilket måste vara ett bra betyg för en film som handlar om just detta.

3"

"Booty Call

Comedy

I Rollerna: Jamie Foxx, Tommy Davidson, Vivica A. Fox, Tamala Jones
Regi: Jeff Pollack
29/5-08

Booty Call är som en enda lång skröna där regissören Jeff Pollack försöker göra något roligt av att ”män tänker alltid på sex”. Det blir ganska sorgligt att se en film som bara går ut på att två killar ska försöka få till det med varsin tjej innan solen går upp. Att jämföra Jamie Foxxs skådespeleri i den här filmen med Dream Girls får en att undra om det verkligen är en och samma person. Visst, man skrattade då och då åt deras idioti, men för det mesta satt man och fasade över alla klichéer regissören lyckats klämma in på två timmar (eller vad sägs om en kinesisk bög som uppför sig så bögigt att till och med Chris Crocker måste bli mörkrädd, ett par indiska butiksägare som börjar skjuta villt omkring sig med k-pistar då de blir kallade pakistanier och en pastor som står och predikar om avhållsamhet tills hans älskarinna visar sig). Jag började till och med undra över hur de måste kännas att vara skådespelare/skådespelerska och spela in alla de där sexscenerna. Om man börjar fundera över sådant, så kan man samtidigt fundera över varför man ens ser filmen. Det var verkligen bortkastad tid att se filmen, och det är inte, som ni nog förstår, en film som jag rekommenderar. Om man inte gillar typisk amerikansk komedi, sex och fula klichéer. Om man börjar fundera över sådant, så kan man samtidigt fundera över varför man ens ser filmen. Det var verkligen bortkastad tid att se filmen, och det är inte, som ni nog förstår, en film som jag rekommenderar. Om man inte gillar typisk amerikansk komedi, sex och fula klichéer.

1"

"Man of the House

Comedy

I Rollerna: Tommy Lee Jones, Cedric the Entertainment, Christina Milian, Paula Garcés, Monica Keena, Vanessa Ferlito, Kelli Garner, Anne Archer, Brian Van Holt
Regi: Stephen Herek

22/6-08

Början kändes präktig, och det hela verkade vara en typisk Amerikansk snutrulle, men tråkiga överanvända skämt. Men det hela utvecklade sig till en mycket underhållande film om en stel gammal Texas Ranger som mjukas upp av fem cheerleaders. Upplägget är ändå ganska kliché men Stephen Herek gör ändå ett bra jobb med att få till det. Man ler och slits med. Visst, det kanske inte är den bästa amerikanska komedin man sett, men den fungerar utmärkt som en kvällsunderhållning. Jag var skeptisk mot filmen innan den ens börjat då jag fick veta att Tommy Lee Jones spelade huvudrollen. Det är en skådespelare jag aldrig tyckt om. Och den breda Texas-dialekten som används flitigt i början gick mig verkligen på nerverna, men det hela blev en trevlig upplevelse. Fast skälet till att jag aldrig gillat Tommy Lee Jones är på grund av vad jag tycker hans totala ickebefintliga skådespelartalanger. Kanske är det just därför som han passar så perfekt i rollen som robot gubben. Tyvärr var slutet väldigt kliché, och det fanns många amerikanska moralkakor man ofta ser, men inget man riktigt störde sig på.

3"