
Regi: Jon Favreau
3"
din guide i videobutikens myller
3"
2"
3"
Tänk varulvar, vackra flickor i huvudrollen och massvis med blod. Cursed var väldigt Wes Craven rakt igenom och det var det kändes som om man sett filmen ett antal gånger tidigare. Att Christina Ricci och Milo Ventimiglia (från Heroes) var med höjde ribban något, men det varv väldigt genomskådligt nästan från början. Jag säger inte ofta nej till vampyr eller varulvsfilmer, men efter att ha sett så pass många så känner man som sagt igen varje scen. Den var varken löjligt bra eller löjligt dålig, men lite smålöjlig var den och fylld med klichéer. Att skolans tönt plötsligt skulle bli supercool efter att ha blivit biten av en varulv och att det var hjältinnans mystiske pojkvän som var skurken var något man förstod (men hoppades innerligt att det inte skulle hända) från filmens början. Det var inte så att jag tycker att det jag slösade bort tid genom att se filmen, men jag hade önskat att Wes Craven kunde variera sig lite mer.
2"
Om jag fick döpa om filmen till något jag tycker skulle representera den, så skulle namnet ha blivit "Filmen om ingenting". Visst, filmen har såklart en handling, men det känns som om den är gömd under våld. En väldigt grafisk film där allt visas så direkt att man nästan inte orkar se; sexscener som är en kjol bort från att placera filmen hos vuxenfilmerna efter klockan tolv, och blodiga skador och vapenintriger som slutar blodigare än verkligheten skulle göra. Jag funderade på att resa mig upp och gå och lägga mig ett tag, men jag kände att nu när jag även har börjat se den så kan jag väl ta att se klart den. Jag hoppades att Viggo Mortensen skulle lyfta filmen, men den fortsätter i samma långsamma fart hela filmen igenom. Det var en och en halv timme jag verkligen kan tänka mig ha kunnat spendera bättre.
1"